Ang. artikel i dagens ÖC kring tomträttsfrågan i Lambohov. Författare Anton le Clercq.
(här finns artikeln som pdf)
Rubriken ger en ganska bra bild av Muharrem Demirok - men då när det gäller själva sakfrågan. Kanske allt får sin förklaring när Muharrem Demirok verkar se så ”ytligt” på frågan som drabbar oss boende kraftfullt.
En sådant svar som Demirok ger i Corren idag, 090214, kanske snarare förstärker bilden av hur stor skillnaden är mellan politikerna och tjänstemännens syn å en sidan och de boendes situation å den andra.
Tomträttsfrågan är, som vi boende ser det, utomordentligt undermåligt beredd. Detta har Demirok medgett. Den har inte presenterats i ett sammanhang, exempelvis vi har inte fått någon förklaring till varför priset ökat med 325.000 på tre år, (pris 2005 170.000 kr pris 2008 495.000 kr). Vi har inte fått någon agenda presenterad hur den planerade gången i ärendet är tänkt att vara. Bl a dessa saker ligger till grund för JO-anmälan.
Politikerna och tjänstemännens initiativ innebär stora förändringar i de boendes vardagsekonomi. En ökad kostnad på mer än 650 kr i månaden (skattade pengar) i förändrad avgäld eller ett friköpspris på en halvmiljon innebär att vårt nyinköpta hus i realiteten kostar 25 % extra.
Allt detta väljer våra folkvalda att besluta, inte ett girigt privat företag.
2008 när vi köpte vårt hus var ytterligare två hus på gatan till salu. Det första utan friköpt tomt, det kostade 2.050.000 kr. Huset bredvid med friköpt tomt gick för 1.965.000 kr några veckor senare. Om man följer den logiken skulle tomtens marknadsvärde vara 0 kr.
Kommunen säljer nya tomma tomter för 450.000 kr. Vår tomt, där det redan står ett hus och vi lär inte få bygglov för ett nytt, ska enligt kommunen kosta 495.000 kr.
Och Muharrem Demirok är oförstående…
Stockholms kammarrätt har beslutat att tomträttstomter där ska säljas för max 50 % av marknadsvärdet.
Linköpings kommunpolitiker har möjligheten att göra val men anger konstant maxnivåer på både tomträttsavgäld och friköpspris om man jämför med landet i övrigt. Hur initierat framstår det utifrån ett medborgarperspektiv?
Ska man förstå Demirok eller bli förbannad?
Här kommer mer. Det fullkomligt bubblar i mig
”Ingen av oss kommer någonsin att medverka till att folk ska behöva gå från hus och hem”. Hur kan man vara så spydig och ta så lättvindigt på en fråga som har spridit allmän bestörtning bland de boende med tomträtt i Lambohov. Jag själv som flyttat in nyligen har inte kunnat få någon ro utan mycket av vardagen kretsar kring hur denna fråga ska lösas.
Måste kommentera några saker till:
”Flera möten” . Under dessa möten har de boende efter mycket räknande lämnat in våra underbyggda underlag. Hittills utan minsta kommentar mer än att man ställt upp några punkter av anförd kritik men inga konsekvensresonemang från kommunens handläggare. Rena Sovjet-hållningen.
”Ett otal mail”. För att få en opinion behöver man lobba. För att kunna påverka kan man inte säga en sak en gång och hoppas på det bästa. Detta kallar Demirok ett ”otal mail”. Kan inte säga säkert men jag tror han fått betydligt fler mail än han själv returnerat.
Men ingenting händer trots att våra resonemang började i juni 2008. Det enda vi möts av är samma cementerade hållning från kommunens sida.Det är knappast politikerna som har tagit några initiativ till några möten eller dialog. Förutom våra samhälleliga rättigheter att åskåda öppna möten har vi fått en inbjudan två gånger.
I vårt fall har vi en jättemakt emot oss. Politikerna uppträder som om de vore ensamma i tillvaron. De dikterar villkoren med förändringar som rör sig om många hundraprocent. Hur ser Corren på den maktövning som vi upplever pågår?
Vad gäller just denna fråga i ÖC så tycker jag ibland att politikerna lite väl okritiskt får presentera sina perspektiv utan att bli ifrågasatta. Var återfinner vi yrkesstoltheten och fördjupningen i denna fråga?
Varför har det inte i någon publicerad text i tidningen framkommit att det ligger över 200 namnunderskrifter hos kommunen som protesterar mot de föreslagna nivåerna. Ibland kan intrycket bli att vår förkämpe Nils-Göran Gath framstår som någon slags fundamentalist och ensam i ärendet.
Anton H le Clercq